weskajis

Har funderat lite kring detta med vänskap!
Även om den känns stark och stadig är vänskap något som ändå är så himla skört!
Vänner glider isär varje dag och detta pga många olika anledningar.
Olika prioriteringar eller bara olikheter som växer fram.
Känner bara att man tar sina vänner för givet ganska ofta, och tror att de alltid ska finnas där när man vet att detta kanske inte är fallet.
Låter som jag är orolig över något, det är jag inte.
Jag är bara lite ledsen över att detta händer.
Alla ska ha möjlighet till vänskap, äkta sådan!
De som bara skiter i sina vänner och ser åt andra hållet när något jobbigt händer, de får tala för sig själva för sådana människor försvarar jag inte.
Vännerna ska alltid ligga högt upp på listan. Sen kan ju inte alla vänner göra det men de flesta jag känner har några speciella. De människorna du alltid går till oavsett vilket humör du än är på. Vad du än vill göra, skratta, skrika, gråta eller bara vara likgiltig, när man känner sig förvirrad eller behöver vägledning, vill le och bara vara glad för det man har. Då är dessa vänner det bästa man kan ha.

Vi måste hålla hårt i de vänner vi faktiskt har, för många ramlar av på vägen.
Tänk på hur du behandlar dina vänner och hur du tycker att en vän ska vara.
Jag vill vara en bra vän, men ibland är det svårt och kanske inte en dans på rosor, men att berätta för de vänner som står en nära att man faktiskt finns där och att man bryr sig, det kan vara något vi gör allt för sällan!

Jag har underbara vänner! Det tackar jag alla för.
Men vem är jag att berätta hur en vän ska vara.
Vi är ju alla olika!

Godnatt!