Kaos blev till mys!
Morgonen till ära gick jag upp i ottan för att njuta av en lugn och fin frukost tillsammans med Björns pappa.
Redan då var både jag och Lars tveksamma till att mamma skulle kunna köra 30 mil med 3 fullvuxna barn, på dåliga vägar, utan någon som helst ploginsats. När mamma 2 timmar senare dög upp så åkte vi i alla fall mot släkthuset i Helsingland. På väg körde vi i 60 km/tim på allt från 70-100 vägar vilket inte var så uppskattat av bilarna som plötsligt började bilda en väldans kö bakom våran lånade bil. De låg tätt i rumpan och mamma blev irriterad.
Bara innan Nora hade 4 bilar kört av vägen och stod mer eller mindre tillbucklade i diket/räcket. därefter började vi överväga att vänta någonstans utanför Lindesberg eftersom väglaget var så dåligt och att krypa fram i 30 mil var inget någon av oss hade tid eller lust med. Bilarna började köra om när mamma saktade in och försökte ha kontroll över bilden. Den första bilisten var en medelålders man som fort tryckte upp fingret mot rutan när han blåste förbi. Detta ignorerade mamma Inga och höll sitt fina lugn medans jag och Matilda önskade högt att han skulle köra i diket eller välta bilen på något olyckligt sätt.
Mogna män i sina bästa år är nog det bästa jag vet ....
Åter till berättelsen så fortsatte vi i hopp om att finna en avfart där vi kunde vända, eftersom det regnade så var det lite svårt. Tillslut lyckades vi och började därför köra tillbaka hem mot Örebro.
Våra planer var förstörda oh jag såg bara mitt religionsarbete framför mig. Plugga var väl enda utvägen för dagen då. Men nej, det visade sig att Farmor och Farfar ville komma hit på lunch och sen ska vi hyra film och mysa till det rejält.
Det blev en lyckad dag trots allt. Ingen stor släktingsklunga men några i alla fall.
Livet är hårt!
Redan då var både jag och Lars tveksamma till att mamma skulle kunna köra 30 mil med 3 fullvuxna barn, på dåliga vägar, utan någon som helst ploginsats. När mamma 2 timmar senare dög upp så åkte vi i alla fall mot släkthuset i Helsingland. På väg körde vi i 60 km/tim på allt från 70-100 vägar vilket inte var så uppskattat av bilarna som plötsligt började bilda en väldans kö bakom våran lånade bil. De låg tätt i rumpan och mamma blev irriterad.
Bara innan Nora hade 4 bilar kört av vägen och stod mer eller mindre tillbucklade i diket/räcket. därefter började vi överväga att vänta någonstans utanför Lindesberg eftersom väglaget var så dåligt och att krypa fram i 30 mil var inget någon av oss hade tid eller lust med. Bilarna började köra om när mamma saktade in och försökte ha kontroll över bilden. Den första bilisten var en medelålders man som fort tryckte upp fingret mot rutan när han blåste förbi. Detta ignorerade mamma Inga och höll sitt fina lugn medans jag och Matilda önskade högt att han skulle köra i diket eller välta bilen på något olyckligt sätt.
Mogna män i sina bästa år är nog det bästa jag vet ....
Åter till berättelsen så fortsatte vi i hopp om att finna en avfart där vi kunde vända, eftersom det regnade så var det lite svårt. Tillslut lyckades vi och började därför köra tillbaka hem mot Örebro.
Våra planer var förstörda oh jag såg bara mitt religionsarbete framför mig. Plugga var väl enda utvägen för dagen då. Men nej, det visade sig att Farmor och Farfar ville komma hit på lunch och sen ska vi hyra film och mysa till det rejält.
Det blev en lyckad dag trots allt. Ingen stor släktingsklunga men några i alla fall.
Livet är hårt!
Kommentarer
Trackback
